Via Suecia – The Swedish Trail®
The National Scenic Trail between Smygehuk and Treriksröset.
We are trying to find a better way between Vålådalen and Kallsedet. So we thought a short funicular passing the water of Indalsälven at Duved would do the trick. We had a look and made a small film about it: https://youtu.be/NfXmuRR5owA
Please support us. We are a non-profit NGO organisation in need of memberships and donations. Thank you!
Ruth Aaqqii got into lightweight hiking to be able to carry her rifle and ammunition. Now she is on her way to finish Via Suecia. Unarmed, we want to point out.
Every hiker has his or her own story. But some hikers have very special stories.
Ruth Aaqqii moved from Germany to Norway when she was in her early 20’s. Then ended up in Ittoqqortoormiit, on the East Coast of Greenland, where she got married and have lived the past 15 years.
Last year her husband suddenly died and life got turned upside down. Not only did she lose the man she loved, she also lost her business partner, who she did tourist excursions with.
– This was during Covid so I felt sad and isolated and wanted to take a break and get away for a while, says Ruth Aaqqii.
She had read Wild six years earlier. The book is written by Cheryl Strayed at a point in her life when she thought she had lost everything. In the wake of her mother’s rapid death from cancer, her family disbanded and her marriage crumbled.
Cheryl Strayed made the decision to walk eleven-hundred miles of the west coast of America – from the Mojave Desert, through California and Oregon, and into Washington state – and to do it alone.
– After my husband’s death I read Wild again and could really relate to the immense feeling of grief and loss that Cheryl Strayed felt, but also the way a thru hike can serve almost like transformation of your life, says Ruth Aaqqii.
Another reason why she chose to do a longer hike was her growing interest in lightweight gear:
– I’ve been outdoor a lot; backcountry skiing, hunting, boating, traveling with dog sledges, but not hiking so much.
– I always have to bring my gun and ammunition if I leave the village. That means I always have to carry four kilos of extra gear when I backpack.
– So a few years ago I started watching videos about lightweight backpacking and then I learned about thru hiking. I got fascinated and thought maybe in the future I will try to go hiking for a month or so.
With her growing interest in long distance hiking and the sudden change in life it was more a matter of WHEN than IF Ruth Aaqqii would get on the trail.
– Because of Covid I didn’t consider the US. Sweden was easy to access, so I started to do research about hiking the full length of country. Then I found a video with someone who had done it, and just a few weeks later I heard about Via Suecia.
When we catch up with Ruth Aaqqii it’s day 99 of her thru hike since she started on the evening of July 21 at Treriksröset.
She’s having a rest day in Hjo in Västra Götaland. The days are getting shorter and the nights colder. She actually encountered a bit of snow on Bergslagsleden a week earlier.
– Right now it’s milder, but rainy, I’m so glad I’m having a rest inside, says Ruth Aaqqii.
– So far this hike have been really, really great experience. Maybe it was a bit more exciting up north, but I still enjoy to be out here and are looking forward to see Hallandsleden and Gislavedsleden.
When you read this post Ruth Aaqqii has a bit less than three weeks and 400 kilometers to go before she is in Smygehuk in the southern tip of Sweden.
– I still don’t know exactly what lind of life I want to create for myself in the future, she says.
– In mid-December I’m flying back home to Greenland, to get back to work and to spend time with family and my sled–dogs.
– What I do know, though, is that I want to continue to spend lots of time in nature. And I want to thru hike again.
TEXT: JONAS HÅLLÉN
PICTURES: RUTH AAQQII
Finally there! After 113 days on the trail Kim Norberg reached Smygehuk this morning. She’s thereby first hiker to have hiked the full length of Via Suecia, a distance of approximately 2600 kilometer.
The last couple of weeks have been hard. Kim Norberg’s feet have been hurting, it’s dark, wet and cold. No other hikers are out on the trail.
It’s been a learning experience, she says.
– I have learned not to expect too much. In the beginning, if something didn’t go according to my plans, I went ballistic. Now I don’t make strict plans anymore and I expect things not to go the way I planned.
– Another learning is that you can cope with much more than you think.
She started her journey July 10th from Treriksröset together with her boyfriend Lukas Mayers. He hiked along with her halfway to Grövelsjön.
Since then Kim Norberg has been alone on the trail, with “guests” coming and going.
– Two weeks ago Lukas and my Mum hiked with me for a day. That really cheered me up!
– The last couple of days Peter Bergström (a fellow thru hiker) made me company.
The best experience according to Kim Norberg has been all the people she has met along the trail. Especially other long–distance hikers.
In the mountains, but especially during the end of the hike she has spent a lot of time alone
– It’s also an experience, to learn to cope with being alone in the nature, she says
When Via Suecia reach Kim Norberg she’s taking a last break five kilometers from Smygehuk. She just had a video call with Lukas, who is at home in Sala.
– I’m so happy to stop walking! I will just breathe and relax when this is done
– People don’t believe me when I say that I actually aren’t a person who like to be outdoors and train. Still I managed this.
TEXT: JONAS HÅLLÉN
PHOTO: KIM NORBERG
It’s getting colder and darker. But Kim Norberg keeps hiking South on Via Suecia. She started her journey July 10th from Treriksröset together with her boyfriend Lukas Mayers. A few days ago she passed the 2 000 km-mark.
“Thinking back is strange, it makes more sense to think forward – think about the next km, the next hour, the next meal, the next camping spot and perhaps the” she wrote on her and Lukas Instagram account.
Via Suecia reach her Day 89 in Nora in the Örebro County.
“The first days after Lukas left were hard. We we had hiked all the way from Treriksröset to Grövelsjön, sharing joy and hardships. Now I was all alone.”
“The season was over and there were hardly any hikers on the trail. On the Vasalopp’s Trail I didn’t meet a single person.”
“A lot of conflicting thoughts…”
The idea to hike Via Suecia started with the plan to hike the Green Ribbon last fall. During the planning Kim and Lukas saw a post on Facebook about the new national scenic trail.
“I joked to Lukas, ‘Wouldn’t it be cool to hike all the way to Smygehuk?’”
Kim Norberg:
“The best experience has been all the people I have met along the trail. Especially other long distance hikers.”
“The worst has often been the weather. When the weather is bad everything is bad. Or like the second day from Treriksröset when we were attacked by masses of mosquitos; we could hardly drink or eat, we were constantly attacked and had to hike in rain gear, even though it was + 25.”
Kim Norberg is content with the gear. She sent her boots home almost immediately, as a extra pair of socks and a jumper
”Now I have the clothing I wear and the clothing I sleep in. That’s all. Often I hike in my shorts and my rain trousers.”
“With the colder weather and the rain I spend more days inside or in shelters and I really look forward to the rest days.”
At the 2 000 km-mark Kim Norberg had about a third (700 km) left to Smygehuk.
If she makes it all the way she will be the first Via Suecia SoBo thru hiker.
TEXT: JONAS HÅLLÉN
PHOTOS: KIM NORBERG
Grattis Jesper Sundstrand till en mycket snabb vandring från Sveriges sydspets till Abisko! En fin prestation som Jesper gjorde nästan hela vägen tillsammans med Marcus Persson.
Med Jespers tillåtelse citerar vi vad han själv skriver på Instagram:
“Smygehuk-Abisko
67 dagar
Grövelsjön-Abisko (Gröna Bandet)
29 dagar
Med handen på den blå dörren i Abisko avslutade jag igår, 18e augusti 13:00, denna strapats. Det har varit en resa med få och måttliga dalar men med åtskilliga och skyhöga toppar. När kvällarna väl nått sina slut har dem alltid avslutats med ett leende på läpparna.
Vi har upplevt Skånes rapsfält, myst oss igenom Smålands landsbygd, gått djupt i bergslagens skogar och utforskat vårt kära fjälls vida spektrum med allt från glaciärjokkar till fjällhedar. I slutändan sitter jag i Abisko med fantastiska människor och minnesvärda konversationer på ett billigt hostel och känner mig nöjd. Nöjd med resan, nöjd med prestationen och nöjd med slutet.
Motivationen, orken och viljan fanns inte där när den sista utmaningen upp mot röset låg framför mig. I samband med att jag pratade med Marcus och familj om tankarna och besluten som skulle tas – kände jag vad som var rätt beslut.
Röset står kvar och som en gammal elev menade för inte så länge sedan; ”du är på väg till en stor betongklump, basically”. Och jaa, basically är det en betongklump. Visserligen höll hen med om att det skulle vara häftigt att principiellt stå i tre länder samtidigt, men det får jag göra någon annan gång. Att vara så nära det initiala, och i vissa ögon självklara, målet och att avrunda i ”förtid” kanske grämer mig om någon månad eller två, men idag känns det så mycket rätt.
Att gå ensam drygt två veckor från Klimpfjäll har varit spännande och givande. Man får ett annat ansvar med helt andra möjligheter och förutsättningar. Det enda som dikterar hur dagen ser ut är ens kropp och knopp. Men allt det där som subtraheras i ekvationen från när man är två är ju faktiskt det man saknar mest i slutändan. Att kommentera en upplevelse, ett beslut, ett möte. Att resonera kring alternativ eller föra diskussioner om det mest oväsentliga som finns är faktiskt en oersättlig del i vad som blivit långdistansvandring för mig. Dem sista två veckorna var jag solo sedan benhinnorna stoppat Marcus i Klimpfjäll.
Att det skedde precis innan Kungsleden, där man inte kan undvika andra människor, inte undgå minnesvärda möten och samtal, underlättade det hela. Vetskapen om att det ”bara” var drygt två veckor kvar likaså.
Kanske hade det varit en realitet att fortsätta med sällskap, eller så hade det inte varit det – men för mig spelar den där betongklumpen eller en särskild titel inte tillräckligt stor roll för att jag skulle kämpa emot min egen vilja och känsla.
Ända från Smygehuk har det tydliga faktumet dock gjort sig påmint – fyfan vad fint vårt land är.”
We are happy to announce that the Trail Runner project is finished. The main purpose was to evaluate the need for help and care along the Kungsleden between Hemavan and Abisko. So far, our Trail Runner has helped a ton of peeps with info regarding boats, busses, weather, distances, food & water, aided broken fingers, damaged legs and knees and a lot more. The Board will decide wether to continue this program next year. We’ll be back with more info in August.
I morgon startar Kim Norberg och hennes sambo Lukas Mayers sin vandring längs Gröna bandet. Om fötterna håller och lusten finns kvar tänker de fortsätta hela Via Suecia.
– Eftersom vi aldrig gått längre än två veckor så är det svårt att veta om vi ens klarar Gröna bandet, säger Kim Norberg.
Hon ser fram mot äventyr, vacker natur – och ”hiker’s hunger”:
”Det blir spännande att kunna äta hur mycket jag vill, men ändå gå ner i vikt,” säger Kim Norberg och skrattar.
Idén att gå Gröna bandet föddes i samband med en tvåveckors fjällvandring förra hösten.
”I våras såg jag ett inlägg om Via Suecia. Då sa jag lite skämtsamt till Lukas: ’Det vore väl häftigt att gå ända ner till Smygehuk?’”
Om det blir verklighet får framtiden utvisa. Lukas Mayers, 23, måste hem och jobba efter Grövelsjön, men Kim Norberg, 25, är inställd på att gå så långt hon orkar efter det.
Kim Norberg började vandra 2016. Innan dess hade hon orienterat och klättrat. Tillsammans med Lukas Mayers – som växt upp med vandring och paddling i en Waldorfskola – har hon utvecklat utrustning och turer.
När de beger sig ut på Gröna bandet från Treriksröset ligger basvikten på cirka nio kilo.
”När jag började vandra vägde min packning tio kilo mer än vad den gör nu. Men jag är fortfarande inte i närheten av att ha någon ultralätt packning,” säger Kim Norberg.
”Jag tror att den här vandringen kommer att lära mig otroligt mycket, och det ser jag fram mot!”
Namn: Kim Norberg
Bor: i Sala med sambon Lukas Mayers
Vandringar jag minns: Vandringen i höstas mellan Nikkaluokta-Kvikkjokk, fantastiska höstfärger och vyer, och otroligt trevligt sällskap. Samt vandringen augusti 2018 mellan Kebnekaise-Abisko där jag vandrade en vecka på egen hand i fjällen – en intressant upplevelse att bara ha sitt egna sällskap.
Vandringar jag vill göra: Nordkalottleden, Norge på langs samt i Sydamerika på hög höjd.
När jag inte vandrar: Hittar på vardagsäventyr med Lukas, geocachar, klättrar ibland, drömmer och planerar nya äventyr.
Favoritpryl: Oj, svårt! Jag kommer nog säga min GPS-klocka – den har i princip allt. Karta, kompass, tider för solupp/nedgång, klocka…
Namn: Lukas Mayers
Bor: med Kim Norberg
Vandringar jag minns: Sylarna 2020, när vi gick tre dagar i stormvindar och spöregn.
Vandringar jag vill göra: Någonstans i Alperna och i Sydamerika.
När jag inte vandrar: Cyklar mountainbike, bygger kanot, klättrar ibland och Kim hittar på äventyrliga saker med mig.
Favoritpryl: Min nya HMG-väska.
Last weekend of July, Åre Torg. Meet us and talk Via Suecia – The Swedish Trail, Kungsleden Hiking Society and a lot more! We made a snazzy movie (we think). See y’all!
We are happy to introduce Ms Camilla Svenäng as our next Trail Angel. Camilla resides in Oskarström, and her property is very close to the trail Hallandsleden which is a part of Via Suecia. Camilla is also an associate to our organization as well as a member. Expect water, charging your stuff, Wi-Fi and cool conversations. You can pitch your tent on the premises. If Camilla is not home when you arrive there will be a phone number to reach her.
Jörgen Johansson har tillbringat mer än 1000 utenätter under vandringar på tre kontinenter. En av de mest extrema vandringar var Brooks Range i Alaska, 500 km i total vildmark, långt bort från all civilisation.
Nu sitter han i styrelsen för Via Suecia. Men han har inga planer på att själv vandra Via Suecia.
”Jag är en vildmarkssnubbe. Jag trivs bäst där det är långt från civilisationen och halva Via Suecia är för nära,” säger han och skrattar.
”Däremot engagerar jag mig i Via Suecia, eftersom vandring är min passion och jag vill att fler ska ut och vandra.”
Jörgen Johansson vandrade fjälldelen av Via Suecia – i princip Gröna Bandet – 2020 och menar att man kan dela upp den nya leden i två delar:
”Första delen i söder går genom befolkade trakter, kulturlandskap. Där klarar du dig utan stormsäkert fjälltält. Även ovana vandrare kan prova på den delen. Du kan enkelt finna platser att vila upp dig på eller hoppa av.”
”I fjällen måst du vara mer rutinerad. Då ställs också andra krav på din sovsäck, ditt tält och din kompetens.”
Eftersom Via Suecia har olika karaktär i söder och norr klarar man sig med lättare och enklare utrustning innan fjälltrakterna, anser Jörgen Johansson. Sedan krävs en förstärkning, tillägger han
”Sommartid räcker det med en sovsäck som klarar 10 grader i södra delen,” säger han.
Därmed kan man komma undan med en basvikt (det man alltid bär, inte mat och bränsle) på runt 6 kilo på den södra delen, medan vikten kanske stiger till 8 kilo när man vandrar i fjällen.
”Det viktiga är att man försöker hålla ner vikten när man ska gå i kanske hundra dagar,” säger Jörgen Johansson.
Han berättar om en vältränad kille i 30–årsåldern som han en gång hörde prata med en säljare om vilken ryggsäck han behövde för att vandra från Smygehuk till Haparanda. 30-åringen ville pröva den största ryggsäcken i butiken.
”Jag ska gå en lång vandring och behöver mycket utrymme för att bära med mig allt jag behöver,” sa han.
Jörgen Johansson tog sig för pannan. ”Större delen av där han skulle gå kunde han proviantera var tredje dag. Dessutom skulle han gå i skog,” säger han.
Jörgen Johansson har skrivit halvdussinet böcker om att vandra med lätt packning och är en av grundarna av Facebook-gruppen Vandra Fjäderlätt, som i dag har 15 000 medlemmar. Han medverkar regelbundet i Ute-Magasinet som expert.
Han har myntat uttrycket ”3 for 3”: att tält, ryggsäck och sovsystem (sovsäck/quilt och liggunderlag) tillsammans inte ska väga mer än tre kilo.
”Då har du gjort en rejäl viktreduktion,” säger han. ”Resten blir grädde på moset”.
När han själv gick från en ryggsäck på 90 liter och 3,8 kilo tomvikt för 18 år sedan fanns det få lätta prylar i butikerna. Det mesta i den vägen fick man beställa själv från små ”cottage”–företag i USA.
I dag är utbudet bättre. Men branschen och vandrarna är konservativa och utvecklingen går sakta, menar Jörgen Johansson.
”Andra upplagan av min bok Vandra Fjäderlätt kom 2017. Fortfarande har inte ett enda exemplar sålts på Naturkompaniet…”
Han hoppas att Via Suecia ska göra att fler människor ska våga sig ut med lätt packning. Han betonar också att man absolut inte behöver gå hela och vara en så kallad thru hiker.
”Ut och prova en sektion eller två i söder, ha det som ett projekt att gå hela under flera år,” föreslår han.
Jörgen Johanssons bästa tips för dig som tänker gå Via Suecia:
Om Jörgen Johansson:
Urval av vandringar: Bibbilmun Track i Australien, Coast2Coast Sweden i Sverige, John Muir Trail i USA, Rockwall Trail i Canada, Gröna Bandet i Sverige samt en massa spårlöst i Canada och Alaska.
Böcker: Vandra Fjäderlätt, Smarter Backpacking-serien på engelska
Planerar för: Klippiga Bergen sommaren 2021 om USA öppnar.
Favoritpryl: Vindblus/windshirt, supertunn jacka med huva
Utrustningslista: Packlista för jättelik vildmark i norra Alaska. Ingen måste bära mer på Via Suecia: https://mat-uteliv.se/jorgen-johanssons-packlista-lattvikt/
Vandra Fjäderlätt: www.fjaderlatt.se (blogg) och gruppen Vandra Fjäderlätt på Facebook.